För skojs skull - Svett är det nya svarta

Transportlöpning är bäst, ingen protest
Mia skrev i går om transportlöpning på sin blogg Men Mia! och jag insåg plötsligt hur mycket jag saknar den.
 
Trots hemma-glömda jobbkläder (det finns inget jag inte har glömt!) och eftersvettiga möten (eller, som den gången duschen på jobbet var trasig, svettiga möten). Eller traumatiska löparupplevelser på Götgatan i rusningstrafik (hur KAN man gå så sakta???) för den delen.
 
Och den där detaljen att jag blir så hungrig att jag tömmer hela kontorets fruktkorg två timmar innan lunch. 
 
För att inte prata om hur svårt det är att se proffsig ut på jobbet när hela ens arbetsplats är omgiven av lätt doftande skitiga löparkläder som torkar på stolar, bokhyllor och fönsterbräden.
 
Just nu när jag ligger på soffan med handen i högläge så känns det där som oviktiga detaljer och jag kommer bara ihåg hur nöjd man är när man varit så sjukt effektiv att man fixat all träning och fått dagljus samtidigt som man sparat in hur många kronor som helst genom att inte åka tunnelbana. 
 
#1 - Mia

Men JA så grymt det är <3 Mjukstartade ju nu med att bara springa hem (fick dock ta omväg då jag typ har 2 km till jobbet...), men ser fram emot att sätta nya och svettiga rutiner på jobbet. De kollegor jag har nu har liksom inte sett den sidan av mig än... ;)

Svar: Min svettiga sida är min bästa sida!
Kari Gardelin

#2 - Märta

Hav förtröstan. Snart sitter du där på ett svettluktande kontor igen :-)

Svar: Det är viktigt att ha något att se fram emot!
Kari Gardelin