För skojs skull - Svett är det nya svarta

Tre kilometer närmare att bli som folk igen
När jag frågade sjukhuset om jag får träna md mitt nya gips tittade sköterskan på mig som om jag vore knäpp. Det blir ju jätteäckligt, sa hon, du kan ju inte duscha med gipset.
 
Jag tolkade det som ett ja. Jag har hellre ett liv med en jävligt äcklig vänsterarm än ett liv utan löpning. 
 
Det blev tre flåsiga kilometer med tydlig slagsida mot den friska armen och i en fart som var så låg att Torkel inte ens brydde sig om att byta om. 
 
Men framför allt var det underbart. Underbart att faktiskt få bli flåsig igen och underbart att få känna sig som en löpande människa och inte bara vara någon med bruten handled. 
#1 - Trail och Inspiration

Fullt förståeligt! Härligt! :)

Svar: Så skönt att det funkade!
Kari Gardelin

#2 - Zandra

Känslan av att bli flåsig är ju så underbar. De som lever utan att träna har missat något. Heja dig!

Svar: För ett tag sedan hade jag tyckt att tre km var uppvärmning, nu känns det som en bedrift... Men jag skall flåsa vidare så finns det kanske hopp om GL3D i år också!
Kari Gardelin

#3 - Löpar-Åsa

Det måste vara så jäkla underbart! Och vem bryr sig om att det blir lite äckligt? Inte lika äckligt som en totaldeppig skalle!!!