För skojs skull - Svett är det nya svarta

Gudomliga intervaller
För första gången på länge var jag både frisk och icke-skadad på en onsdag och kunde därför hänga på Stockholm Gerilla igen. Jag kan inte påstå att jag längtat efter att springa intervaller men så här i efterhand känns det väldigt bra. Det gick nämligen över-alla-förväntningar sagolikt alldeles jättebra! 
 
Mina favoritpass som är långa med åtminstone en paus för fika och om man kan man inte springa och prata samtidigt så springer man för fort. Dvs motsatsen till intervaller. 
 
Men idag klaffade allt. Jag sprang ihop med två peppiga tjejer och tillsammans lyckades vi trycka på riktigt bra - klockan visade att vi höll 4.30 - 4.45 fart på alla intervaller! Det är snabbare än jag trodde att jag kunde springa överhuvudtaget för att inte prata om att göra det flera gånger på samma kväll. 
 
Som om inte det räckte så ökade vi farten på de allra sista intervallerna. Alltså, inte nog med att vi sprang skitsnabbt, vi lyckades också pacea oss själva så att vi inte väggade halvvägs genom passet.  
 
Kort sagt, jag sprang som en gudinna. Och det gick bra att fika efter passet också. 
#1 - Mia

Den känslan! Det är ju precis därför en strävar på med de där intervallerna en alltid gruvar sig så sjukt mycket för... :)

Svar: Lika oväntat som roligt! Kanske blir det lite mer intervaller under 2018...
Kari Gardelin

#2 - Zandra

Heja dig!!!

Svar: Exakt vad jag tänkte!
Kari Gardelin

#3 - Märta

Vilken fart! Hade jag sprungit i 4.30-fart hade jag nog inte kunnat fika efteråt. Då hade jag mer troligtvis svimmat alternativt kräkt :-S

Svar: Snabbt som vinden sprang vi! Det tog tio minuter av transportcykling, en halvtimme i duschen och 20 minuter på soffan innan jag kunde fika. Men det gick!
Kari Gardelin