Det blir inte så mycket blogg just nu.
Min omgivning berättar inspirerande historier om folk som skiver doktorsavhandlingar med bara pekfingrarna men jag är inte sån. Jag tänker snabbt och skriver snabbt och när skrivandet inte hänger med tanken blir jag sur och ger upp.
Det finns inte heller så mycket träning att skriva om på den här träningsbloggen. Jag får inte ens börja med sjukgymnastik förrän de tagit av gipset och det är två månader tills dess.
Istället går jag långa promenader i vintervädret och smider realistiska och orealistiska planer för Livet Efter Gipset.
Turskidor, en hundvalp, en vacker trädgård med smultron och rabarber.
Jag är väldigt dålig på att sitta hemma och vänta så det här kan sluta precis hur som helst.
5 kommentar(er)
