För skojs skull - Svett är det nya svarta

Men hur går det med runstreaken då?
Hur blev det så här? Jag har inlett ju året med fyra löppass i rad, utan att ha skrivit ett enda inlägg om löpning. Jag runstreakar i alla fall på som värsta proffset men har haft fullt upp med att leva istället för att blogga. Vi har nämligen haft besök av Johanna Hedvik (som tidigare skrev på Curro Ergo Sum), inklusive hennes man och två bedårande hundar. 
 
Tillsammans joggade vi ihop både årets första och andra pass i en svårslagen början på runstreaken. 
 
#1 blev en kort jogg i duggregn och den eviga skymningen som verkar har fallit över Stockholm just nu. 
 
#2 Långpass till Hellasgården där Johanna testade deras väldigt begränsade veganska utbud (jag åt en chokladboll som var helt full av smör däremot). 17 kilometer fick vi ihop, en ganska lång distans för oss båda i dagsläget. 
 
#3 Intervaller med Stockholm Gerilla. Har jag sagt att jag sprang som en gudinna? Visserligen en långsam gudinna men ändå. 
 
#4 Exakt 20 minuter på löpbandet här hemma. Enligt min klocka, eftersom mätningen fortfarande är helt kajko. Det vore ju dumt att ta i så man spricker redan första veckan. 
#1 - Märta

Ja vad är det med den eviga skymningen? Vissa dagar känns det som om solen inte går upp på hela dagen. Men vi är duktiga som runstreakar iallafall!