För skojs skull - Svett är det nya svarta

Mölle by the sea
Jag och Torkel har dragit iväg på vårt första löparäventyr på väldigt länge - åtminstone sen vi flyttade hem i höstas. Hittills har det knnetecknats av både spindelväv och rost, samt en oändlig frihetskänsla.
 
Tanken var att vi skulle möta våren i Skåne och fira attaty jag blivit av med gipset men det ör minusgrader här och mitt gips ska sitta kvar i två veckor till. Dessutom har vi med oss alldeles för mycket packning och Torkel har problem med sin fotled och kan knappt springa.  
Torkel med sjukt mycket packning.
 
Jag älskar det ändå. Idag har vi vandrat och sprungit på Kullaleden mellan Domsten och Mölle, med stopp för en traditionell pommes-lunch i Höganäs. De löpsteg som togs dokumenterades noggrant för bloggens räkning, trots att kameran ligger kvar i hallen hemma.
Det enda som saknas är den icke-existerande hunden. Den hade älskat stt springa i vattenbrynet men hade inte blivit så geggig att vår b&b hade klagat och hade inte heller hittat någon rutten fisk att tugga på (jag talar av erfarenhet här, vi hafe hund när jag växte upp). Istället hade den peppat oss med sin outtröttliga energi och som tack hade jag delat med mig av mina pommes utan att den tiggt vid bordet.
Portätt av en icke-existerande hund på en väldigt fin stig.
#1 - Trail & Inspiration

Åh, vilka härliga vyer!

Svar: Så vackert och så fin löpning!
Kari Gardelin

#2 - Märta

Söt hund där på stigen :-)
Den delen av Skåne står på min vill-springa-på-lista.

Svar: Toppenfin löpning! Väldigt varierat med båda fina strandstigar, klippor och bokskog. Nästa gång kommer vi tillbaka (med en hund) och springer hela leden.
Kari Gardelin