För skojs skull - Svett är det nya svarta

Våfflor jag minns
Det är ju våffeldagen i dag och som ni vet har jag en alldeles särskild relation med våfflor. Jag älskar dem och de älskar mig och vi skall vara tillsammans hela livet. 
 
Relation får dock beskrivas som seriemonogam och här är en lista på våfflor som har en särskild plats i mitt hjärta.
 
I omvänd ordning: 
 
Våfflorna i Storlien 
 
Den sämsta sortens våfflor eftersom de inte serverades när jag var där. De hade försökt undanröja bevisen men jag hittade den här i en städskrubb i källaren:  
Storlien, jag varken glömmer eller förlåter. 
 
Belgiska långpassvåfflor
 
Missförstå mig inte: belgiska våfflor är inte som vanliga våfflor och inte på ett bra sätt. De är sega när de skall vara frasiga, sliskiga där de bara skall vara söta, uppvärmda när de skall vara nygräddade och serveras definitivt inte med hjortonsylt. Men i slutet av ett grått och regnigt långpass i Foret de Soignes så är de oslagbara. 
 
Våfflorna i Brotorpsstugan
 
Borta bra men hemma bäst. Brotorpsstugan är en institution i Bagis och soliga vinterdagar är det ofta så trångt att det knappt går att komma in. Förr sprang vi ofta förbi här på långpassen om vintrarna men nu bor vi för nära - för att springa dit. Jag är så evinnerligt tacksam mot Skogsluffarnas OK som sköter gräddandet att jag har erbjudit mig att vara fuktionär på en av deras tävlingar i vår, trots att jag inte ens håller på med orientering. 
 
Gröna-bandet våfflan
 
Vem hade trott att jag skulle behöva korsa nästan hela fjällkedjan för att få en våffla? Cirka 1200 kilometer söder om Kilpisjärvi serverades den här godingen på Helags. Jag fick magknip men var glad hela dagen. 
#1 - Anonym

Var befinner sej våfflan i hide ?