För skojs skull - Svett är det nya svarta

Mer vintermagi på Roslagsleden - del 2
Om det var vackert och snöigt på lördagen så var det inget mot vad söndagen skulle bli. Vi gick och lade oss tidigt och jag lyssnade länge på snön som föll på tältduken. Prasslet från snöflingor övergick till plask från regndroppar, som sedan blev till snö igen. 
 
Sen var det som om snön aldrig slutade falla. 
 
Anledningen till att jag kunde ligga och lyssna hela natten var att jag inte sov. 
 
Sälka och jag har en hel del kvar att lära oss om vintertältande. Sist så sov hon mellan mig och Torkel, längst nere i fotänden av vårt friluftstäcke så jag antog att hon ville göra det samma igen. Så jag valde det halvtunna täcket snarare än min tjocka vintersovsäck så att hon skulle få plats. Hon skulle ändå hålla mig varm, tänkte jag. 
 
Men tji fick jag och Sälka valde att sova bredvid mig istället, med resultatet att vi båda frös hela natten. Jag hade visserligen tagit med både extra sittunderlag och en extra filt men hon lade sig i skarven mellan båda. Kanske var det på grund av kylan men hon var rastlös hela natten och fram mot småtimmarna vaknade jag av att hon stod och slickade kondens från innertaket. 
 
Det hade kommit åtminstone 30 cm snö under natten så det blev en heldag med snöpulsande på leden.
Sälka kunde inte ha varit nöjdare. När övriga hundar rättade sig i ledet och gick i upptrampade spår så for Sälka runt som en studsboll i varenda snödriva hon kunde hitta. Snön var för djup för att hon skulle kunna springa som vanligt så istället hoppade hon fram som en känguru, med raka ben och fladdrande öron. 
 
Hon kommer att bli en bra äventyrshund. 
För oss andra, normala människor och hundar, var det tufft att pulsa i snön.
Lilla Chilli kämpade tappert mot snön... 
Jag är sjukt nöjd med att jag faktiskt vågade utmana mig själv att hänga på en grupp människor från Facebook och göra den här vandringen, trots utmanande väder och svåra förhållanden. Det blev både fin vandring och fina samtal.
 
#1 - Helena

Men oj vilka härliga bilder! Vad glad jag blir. det var länge sedan jag kikade in här. Härliga inlägg och vovve. ;-)

Svar: Men Mia! (tror jag) skrev en gång att man måste leva mycket för att blogga mycket. Det har varit alldeles för mycket rutin och för lite liv det senaste året men jag hoppas att det ska bli ändring på det framöver!
Kari Gardelin

#2 - Mette

Vilken härlig tur. Så skönt att det har kommit fart på bloggen igen till alla kontorsbundnas nöje. (Ja. jag lyckades också komma ut i helgen).

#3 - Märta

Oj vad mycket snö ni fick! Sälka verkar ha varit den som tålde/uppskattade underlaget bäst.

Svar: Först Sälka, sen jag!
Kari Gardelin