För skojs skull - Svett är det nya svarta

Som en fjäril
Det blev ingen lunchlöpning med min kollega i veckan. Hon ställde in för att hon var sjuk, och då ställde jag in för att jag var feg. Jag vågade inte testa knät och riskera ett definitivt besked på att jag var skadad. Just då kändes det bättre att leva i ovisshet. 
 
Det fungerar ju dock inte i längden och i morse sken solen alldeles för mycket för att jag skulle kunna hålla mig borta från löpningen. 
 
Sälka fick också komma med. Inte för att det var en bra ide utan för att jag inte kunde låta bli. Hon är ju så sjukt söt. 
 
Vi gjorde samma upplägg som sist - 1 km löpning, följt av 500 meter gång och så tre repetitioner av det. 
 
Knät fungerade utmärkt hela tiden men det är väldigt tydligt att Sälka har en hel del kvar att lära sig om löpning.
 
Just nu fladdrar hon runt en hel del när vi springer - är det inte ett spännande löv här så är det något som luktar alldeles extra gott i diken på andra sidan vägen.
 
Hon försöker leka med andra hundar i bara farten och sprang en del av sträckan med en pinne i munnen. Åtminstone en gång var jag några centimeter från att springa över henne när hon tvärvände mitt i språnget för att undersöka en plastpåse i ett buskage. 
 
Men vi har väldigt roligt tillsammans och det är ju det viktigaste. 
 
#1 - Sanna

Fruktansvärt söt, är hon! Om det är till någon tröst så kan inte Tassa 6 år springa civiliserat hon heller.

Svar: Det är ingen tröst, det är ett skräckscenario. Fast det är ju väldans bra får bålstabiliteten att springa med någon drar vilt åt olika håll utan förvarning.
Kari Gardelin