För skojs skull - Svett är det nya svarta

Vintermagi på Roslagsleden - del 1
Jag ligger i soffan och njuter av känslan att ha varma och torra tår. Det liksom pirrar i hela fötterna. Jag har inte gått i gång så mycket på just den här känslan sedan Gröna bandet. 
 
Vad Sälka tänker på vet jag inte men ingen av oss har rört sig från soffan sedan vi kom hem från helgens vandring för flera timmar sedan. 
 
Det var väldigt nära att vi inte kom iväg. Det var snöstorm när jag cyklade hem från jobbet i fredags och väderleksrapporten visade på snöblandat regn och en temperatur runt nollan hela helgen. Men sen mindes jag att man aldrig ångrar en utenatt och att bara mesar ställer in och hängde på ändå. 
 
Det blev en magisk tur. Tuff, men magisk. 
 
Sex tjejer och fem hundar möttes upp vid Mörby centrums t-bana för att gå den första etappen på Roslagsleden, med övernattning vid Käringsjön. 
Till Käringsjön var det en dryg mil att vandra och det visade sig vara fullt tillräckligt. En stor del av vandringen första dagen gick längs med ett motionsspår som så klart var ett skidspår så här års. Det fungerade vissserligen bra att gå där också men åtminstone jag som har en hund som skuttar runt snarare än går fint i koppel tycker att det är jobbigt när skidåkare kommer i hög fart bakifrån. 
 
Min hund har inget bordskick.
 
Vi var en ganska brokig skara, med hundar i olika storlekar och olika erfarenhet av vandring men gruppen fungerade rikigt bra ihop. När det är tjejer, som vandrar, med hund så finns det liksom alla förutsättningar för att alla ska vara trevliga. 
 
Vi kom fram ganska tidigt till vindskyddet och kunde slå upp tält och laga mat i dagsljus. 
Nollgradigt på vintern är den absolut svåraste temperaturen att klä sig för. Det är råkallt i luften och allt blir blött. 
 
Vi gjorde tappra försök att sitta uppe och sova men strax innan sju var alla överens om att det var läggdags...  Några boade in sig i vindskyddet medan jag och Sälka kröp till kojs i tältet och väntade på regnet.