För skojs skull - Svett är det nya svarta

STAC Elit-träning
Jag skulle vilja säga att jag lagt all tid jag inte använt till att  blogga på att träna men det vore en lögn. Istället har jag lagt tiden på att fundera på min träningscomeback. Att komma tillbaka till träning är nämligen riktigt svårt. Den starka kropp som förut loggade tio timmar i veckan finns inte längre och om jag försöker låtsas det så kommer jag att gå sönder.
 
Så jag bokade in en Stac Elit-tränare för att se till jag har en hållbar grund att stå på innan jag börjar trappa upp löpningen igen.
 
Jag har ju tränat med flera olika PTs de senaste åren och gillat vissa av dem i alla fall. Det som är annorlunda med Stav Elit är att det finns en väldigt tydlig och genomtänkt strategi bakom träningen. Jag fick börja med flera tester både av rörlighet och styrka.
 
Det visade sig att det fanns en hel del att jobba med. Jag var både stel, svag och ett vrak i största allmänhet. Det blir så när man inte tränar. 
 
Jag gillar ju träning som genererar svett och mjölksyra. Men när ens STAC-tränare säger att man är ett vrak (hon sade det inte men jag kunde se att hon tänkte det) så är det inte sån träning man får göra. Man får göra små aktiveringsövningar där man måste tänka hela tiden samt stretcha fem gånger om dagen.
 
Sådana övningar förtjänar ombyte eller ett gymbesök så under hösten har jag smugit iväg på jobbet för att träna på golvet inne på handikapp-toaletten, fem gånger om dagen, fem dagar i veckan. 
 
Vi återträffen i november såg min tränare inte ut som att hon tänkte att jag var ett vrak längre och jag fick ett nytt program, men lite roligare övningar. Jag fortsatte att smyga in på handikapptoaletten men började hänga på gym igen däremellan. 
 
Och nu har jag fått klartecken på att träna igen. Planen är att återgå till min vanliga styrketräning och långsamt trappa upp löpningen igen. 
 
Målbilden: ut på tur, aldrig sur. Och aldrig skadad. 
Årets första löpning
Jag har sprungit för första gången i år. Här är en lista över ord som INTE kan associeras till den löpturen: 
  • krispig
  • vitt
  • fluff
  • dagsljus
  • barmark
  • lätta ben
  • snabba ben
  • glada ben
  • mjuka skogsstigar
  • varmt
  • torrt
Listan kan göras längre men istället föreslår jag att vi fokuserar på det som var positivt med löpningen, nämligen att jag sprang. Trots att det var mörkt, blött, isigt och allmänt otrevligt ute så sprang jag. Klapp på axeln för det. 
 
Löften om något nytt
Det är ju populärt med löften så här års, storslagna planer på att bättra sig och bli en annan människa. Jag brukar inte vilja förändra mig men efter ett år då jag inte riktigt varit mig själv så känns det lägligt att satsa på en förändring. Mer träning, mer äventyr och mer friluft ska det bli. 
 
Jag vill bli mer spontan och vidga mina vyer. Träffa nya människor och upptäcka nya stigar. Inte för att det är något fel på vare sig gamla stigar eller vänner utan för att jag vill ha nya insikter och ny inspiration. 
 
Att vilja något utan att ha en plan blir sällan mer än en dröm och därför har jag tänkt ut ett par konkreta saker som jag vill göra i år: 
  • Minst en utenatt varje månad. Årets första klarades av på nyårsafton när vi tältade i Kolmården och somnade flera timmar innan tolvslaget. 
  • Säga ja till förslag och initiativ till sånt som har med friluft att göra. Hoppa på event som främlingar lägger upp i olika Facebook-grupper och göra sådant som jag vill göra - även när ingen annan vill hänga med. 
  • Tänka långsiktigt och tänka små steg. Jag drömmer om att en gång genomföra Vita Bandet, dvs skida genom den svenska fjällkedjan i ett svep. Drömmen fyller mig just nu med både förväntan och skräck och jag har inte alls den erfarenhet som krävs. Så i vinter ska vi börja träna, jag och Sälka. Testa turskidor tillsammans och göra en nybörjartur senare i vår.
  • Sänka kraven - friluft och äventur behöver inte vara vare sig svårt, långt eller krångligt. På nyårsafton gick vi knappt två kilometer från parkeringsplatsen och det var lite underbart för det. 
  • Sörmlandsleden! Jag älskar Sörmlandsleden och nu när vi bor i Stockholm vill jag gå hela leden. Inte på en gång, och inte under 2019, men så småningom. Bara att skaffa en karta och börja bocka av.
Dessutom ska vi börja jakt-träna Sälka och jag hoppas kunna starta henne på ett jaktprov i höst. Jag kan så lite om att träna en jakthund att jag inte ens vet om det är realistiskt eller vilken sorts prov vi borde satsa på men jag har hittat en kurs vi ska börja i mars. Vi har egentligen inga planer på att jaga med henne men tror att hon skulle gilla träningen och att vi skulle ha nytta av den i vardagen på flera olika sätt. 
 
Det är länge sedan jag ville så här mycket och bara det känns bra!
Nyårsafton 2018.