För skojs skull - Svett är det nya svarta

2018 och 2019
Det blev inte så mycket blogg 2018. Det var inte ett dåligt år, bara inte så bloggbart. Fullöpning, gnäll och renovering. Inget som varit värt att vare sig skriva eller läsa om.
 
Det här så klart varit mycket hundvalp också och det här varit underbart. Hon är underbar, vår Sälka.
Vi tar det lugnt med henne och har inte velat riskera skador genom långa vandringar och löpning så länge hon är liten. Om ett par veckor fyller hon ett och då kan hon börja följa med på våra vanliga äventyr.
 
Kanske är det dags att börja blogga igen då,  när livet blir lite mer fartfyllt igen. Kalendern börjar fyllas på med turskidor, Great Lakeland 3 Dag och utenätter och då finns det också saker att berätta om igen. Vem orkar läsa om transportlöpning och rehab? Eller jo, läsarna finns men det är inte det som är min berättelse. Jag vill skriva om fjäll och mat tillagad över öppen eld, om drömmar, framgångar och misslyckanden.
 
Vi började 2019 just så - vid en lägerplats i Kolmården, långt bort från civilisationen, tillsammans med en ny bekantskap. Det är här magin uppstår, det är det här jag vill skriva om på bloggen.
Det är så här jag vill att 2019 ska vara.
#1 - Åsa och livet

Åh, vad jag har saknat dig!!! Så grymt välkommen tillbaka!
Själv är jag långt från löpning och äventyr, blir mest yoga nu. Därav namnbyte (fd Löpar-Åsa).

Svar: Tack, kul att höra! Jag har saknat bloggen också och hoppas att tiden och lusten att blogga ska finnas nu. Låter nice med yoga!
Kari Gardelin