För skojs skull - Svett är det nya svarta

Vålåstugorna - Stensdalen: äntligen lite njutning

Vi vaknade i en iskall stuga på morgonen. Trots idogt eldande kvällen innan hade temperaturen sjunkigt till 5 grader under natten. Det hade dessutom blåst så att det skakade i stugans väggar och tak - prognosen hade visat på att det skulle vara upp till 27 m/s i byarna. 
 
Det blev en lugn (men kall!) morgon i stugan medan vi väntade in det utlovade finvädret. 
 
Och vilket väder det blev!
Först gick leden genom en lång dalgång med platt fin skidåkning. Helt plötsligt var det exakt så där som alltid ser ut på bilderna och som vi hade hoppats att det skulle vara. Fika i solen, bra glid och en hund som äntligen drog åt rätt håll större delen av tiden...
De första fem kilometerna var en ren dröm innan det gick över till mer utmanande skidåkning på skrå längs bergssidan. Sedan bar det av nedför en sydlig slänt där skaren var hårdare och snötäcket tunnare. Här fanns det helt plötsligt en massa doftspår för Sälka, som genast glömde åt vilket håll hon skulle dra, med resultatet att jag numera har ganska blåslagna ben. 
 
Vi kom fram till stugorna i Stensdalen ganska tidigt på eftermiddagen.
Storstugan där brann ned 2010 och byggdes sedan upp igen 2014 och är därmed STFs nyaste och mest moderna stuga med både avlopp och solceller - men hur det såg ut i praktiken har jag ingen aning om för hundägare inkvarterades i en annan stuga. 
 
Till skillnad från det stora hundrummet i Vålåstugorna, där vi varit ensamma, så var hundrummet i Stensdalen drygt 15 kvm stort. Det delade vi med: 
  • 5 vuxna
  • 3 barn, i åldrarna 1 till 2.5 år
  • 4 hundar, varav en husky som löpte
Det fanns knappt någon golvyta kvar mellan hundburar, bajsblöjor och barnstolar. Storstugan var fylld till brädden av en skolklass. 
 
Jag hade helt glömt att det kan vara så här att vara i fjällen. Vi vandrar alltid när det lågsäsong och brukar dessutom välja leder som är mer svårtillgängliga. För mig har fjällen alltid varit en plats för tystnad och kontemplation och nu blev det istället barnskrik samtidigt som jag plockade leksaker och play doh ur Sälkas mun.
 
Det blev inte det avslut på dagen som jag hoppats på men samtidigt är jag full av beundran för föräldrar som tar med barn ut på fjället. Vi hade fullt upp med att rådda med oss själva och Sälka, och hade aldrig klarat av att ta ansvar för ett barn på köpet.