För skojs skull - Svett är det nya svarta

GL3D dag 3: Bastard Hill
Den tredje och sista dagen började det bli trångt i café-klassen. Det är ju den bästa klassen. Karin hade, som många andra, trötta ben efter två dagar i en lång klass och Torkels ben hade piggnat till efter en dag i tältet. Själv var jag glad för sällskapet.  Det räcker liksom att springa av kartan en gång. 
Det är roligare när man är fler - dessutom blir det bättre bilder. 
Den sista dagen är alltid lite kortare och lättare. Vi skulle tillbaka till Pooley Bridge och rutten gick i stort sett längs med Ullswater. Men det hindrade inte att vi började med en rejäl stigning. 
 
Rejäl stigning som i en lång, brant och allmänt skitjobbig stigning upp till toppen där kontrollen skulle finnas. 
 
Vi dog lite grann i backen alla tre men det gjorde inte engelsmännen. De har lårmuskler av stål allesammans. 
 
För vare sig första eller sista gången blev vi passerade av någon som enligt min självbild borde vara mycket långsammare än oss (dvs åt tant-hållet).
 
”The locals call it Bastard Hill" berättade hon för oss, medan hon glatt klev vidare.
 
Vi kom upp till slut: 
Det är lite surt med backar egenligten. Uppåt tar det sjukt lång tid, det är väldigt jobbigt och ganska tråkigt. Man ser inte ens utsikten. Nedåt däremot, är det jättefin men det är över på nolltid. 
 
Torkel hann fota lite grann i alla fall, men så har han ju flera års erfarenhet som bloggfotograf. 
Resten av dagen var 100% mys och 0% dramatik. Så här såg det ut: 
Till och med regnet hölls sig på avstånd hela dagen. Första gången jag sprungit GL3D utan att bli blöt en enda dag. 
 
19 kilometer senare så stod vid där på mållinjen med var sin kopp te och en brownie i handen. Lite snopen faktiskt, när äventyren bara tar slut så där. 
 
Men det fina med äventyr är ju att även om just det här tar slut så kommer det fler. Det har visat sig att Karin, som jag lärde känna just för GL3D, har en naturlig fallenhet just för äventyr. Första gången vi stack ut tillsammans hade hon med sig hela tre sorters kakor och sådana människor vill man ju gärna hänga med fler gånger.
 
Nu har vi tagit sikte på hela Sörmlandsleden. Inte på en gång men lite grann då och då, med löpskor på fötterna och matsäck i ryggan. Kanske blir det ett sätt att träna inför nästa år - eller så blir det bara himlans roligt bara för att. Vi får se.
#1 - Karin

Åh vilken helg det var! Ser fram emot att komma igång med nästa äventyr/projekt snart 😊 Leve Facebook! 😁😉

Svar: Och länge leve Sörmlandsleden!
Kari Gardelin