För skojs skull - Svett är det nya svarta

Dag 1: Hemavan - Viterskalet
Dagen börjar uppåt. Upp för en slalombacke för att vara exakt. Medan vi släpar våra 40 kilo tunga pulkor uppför backen swishar trendiga snowboardåkare förbi åt andra hållet.

Trots långa stighudar är det sjukt segt.

Mina fjärilar i magen har inte heller kommit till ro. Det brukar kännas bra när jag väl står på startlinjen men den här gången lyckas jag inte skaka av oroskänslan. Vad har jag egentligen gett mig in på? Klarar jag det här? Jag är glad att jag tagit min oro på allvar och planerat in sällskap, trygga tältplatser och korta dagsetapper.

Idag ska vi skida 11 km och vädret är perfekt. Ändå känns det riktigt tufft. Backen påverkar så klart, och kanske är det lite Corona-stress dessutom, men innerst inne vet jag att det är tvivel på min egen förmåga som spökar.

När vi kommer fram till stugan och slår upp tältet visar det sig att tältpinnarna är borta och det blir liksom bekräftat att jag inte är en sån som kan skida Kungsleden. Det hjälper inte ens att vi får upp tältet ändå (med hjälp av diverse skidor, stavar, spadar och en pulka).

Vi har ätit mat och värmt oss inne i stugan men ska sova i tältet i natt, trots att det väderleksrapporten spår storm. Återstår att se om en tältnatt på fjället i storm får mig att känna mig som en superwoman eller en liten mus