För skojs skull - Svett är det nya svarta

Dag 2: Viterskalet - Syter
Stormen river i tältet men min improviserade pinnfria tält-uppsättning håller. Det är trångt med två vuxna och två hundar i tältet och natten blir en ständig kamp om utrymme och täcken.
 
Tältpinnarna hittar vi prydligt i en påse under tältet när vi packar ihop på morgonen.
 
Jag känner mig allt mindre som en mus. Jag har en bit kvar till superwoman men jag är på skalan åtminstone.
 
Vi lämnar Viterskalstugan tidigt i hyfsat väder. Kallt, lite mulet. Jag och Torkel gick den här vägen på gröna bandet och hade då det pissigaste vädret på hela den två månader långa turen. Därför njuter jag lite extra av att faktiskt kunna se fjällen runt om kring.
 
Det tar inte många minuter från att jag tänkt den tanken till att vädret slår om.
 
 Först blåser det bara lite kallt om ryggen. Tio minuter senare yr snön så att jag inte kan se ledmarkeringarna i stormbyarna och jag har svårt att stå upprätt i vinden.
 
Vi svär i uppförsbackarna och går nedför. Det är omöjligt att bromsa i medvinden när pulkan trycker på. Sälka ser ut som en liten snöboll och jag måste hjälpa henne att stryka bort isen från ansiktet flera gånger.
 
Skida i orkanvindar på fjället - ett poäng till på superwoman-skalan.
 
Vi sover inne i natt. Någon måtta får det dock vara. Dessutom måste jag akut ta hand om mina skavsår.
 
Bilder helt i fel ordning pga hatar att blogga från mobilen.