För skojs skull - Svett är det nya svarta

Dag 5: Serve-Ammarnäs
Vi valde skoterspåret ned till Ammarnäs efter löften om lätt sluttande nedförsbacke och en stor platt sjö. Vi gillar sånt.

Backen gick onekligen utför men den var allt annat än lättåkt. Tänk puckelpist. Tänk puckelpist med pulka. I varje puckel tog det tvärstopp när skidorna plötsligt kom in i en tvär puckel och sedan kom pulkan, som ju fortfarande hade nedförsbacke, i full fart och knuffade fram skidorna över puckeln. Och sen fick skidorna full fart medan pulkan stod stilla...

När jag ramlar är det som plockepinn. En stav är fast under pulkan och en hund leker med den andra. Den andra hunden kryper upp i knät och skidorna pekar åt olika håll. Det är en konst att veta i vilken ände man ens ska börja.

Men allt är bättre än klabb-före och vi kommer ned till Tjulträsk för 10 blöta kilometer väntar. Det är nämligen 3 plusgrader och ett lätt duggregn.

När vi kommer fram är vi blöta och kalla och det blir ett väldigt hastigt farväl innan jag och Marika skiljs åt. Hon ska hem, jag ska hänga mig Ammarnäs värdshus i två nätter innan jag fortsätter norrut.

Jag kan se värdshuset från parkeringen där vi tar farväl. Det är 100 meter över en sjö och sedan uppför en backe. A walk in the park för en fjällfarare som mig kanske ni tänker. Ha. Backen är för brant för skidåkning men när jag tar av skidorna för att gå upptäcker jag att mildvädret har blött upp snön. Skaren håller inte längre och jag har inget annat val än att lägga mig på alla fyra och krypa uppför backen med pulkan på släp. En värdig avslutning på etappen.

Ett par timmar senare kommer beskedet. STF stänger fjällstugorna och mitt äventyr är därmed i praktiken slut. Det är varken omöjligt eller olagligt att fortsätta men det skulle bli för tomt och för tufft utan öppna fjällstugor.

Efter ändlösa samtal med alla som orkar höra bestämmer jag mig för att fortsätta till jäckvik i alla fall. Det blir fyra dagar till, då jag ändå ska tälta mycket, och innebär att jag kan få med mig en depålåda hem i alla fall. Om jag kommer hem, hemresan med flera byten och långa väntetider, med en hund, skidor och pulka på 40 kilo, kommer att bli en annan sorts äventyr. Ett äventyr jag inte ens orkar tänka på just nu för nu har jag 9 mil ensam på skidor framför mig på en folktom med där det är mycket glest mellan stugorna.

Pust.

Ett steg i taget.


 
#1 - Trail & Inspiration

Du är så grymt imponerande!
Hade älskat att följa hela din resa och förstår verkligen frustrationen... :-(

Kram M

Svar: Jag började gråta när jag såg beslutet från stf... Nen det finns ju många som drabbats MYCKET värre så det är bara att vita ihop och börja planera nästa äventyr. Jag har ju torkat så det räcker och blir över i alla fall!
Kari Gardelin