För skojs skull - Svett är det nya svarta

På startlinjen
Sverige är skitstort. Det finns jättelånga vägar och alla ställen heter antingen Böle eller något med -sele.

Torkel lämnade av mig i Sundsvall där jag och Sälka mötte upp våra turkompisar Marika och border collien Harry. De ska hänga med oss den första etappen, mellan Hemavan och Ammarnäs.

Det känns jättebra för jag är faktiskt rejält nervös. Hur kom jag på den här idén? Varför trodde jag att det här skulle vara roligt? Det är ju faktiskt kallt ute och Sälka fick isklumpar mellan tårna på kvällspromenaden som inte ens var lång.

Planen är att se den första etappen som ett genrep. Jag försöker att tänka 7.5 mil (distansen till Ammarnäs) och inte 45 mil (distansen till Abisko). Om jag hatar det kliver jag av i Ammarnäs och åker hem tillsammans med Marika.

Vi ska göra det lätt för oss. Väldigt korta dagsetapper och tältplatser med fjällstugor inom synhåll. Jag vill testa utrustningen, jobba fram bra rutiner och boosta självförtroendet inför de tre veckorna jag kommer att vara ensam på leden.

Ikväll lyser norrskenet över Hemavan och vi sover gott på vandrarhemmet. I morgon bär det av, efter sex månader av planering och förberedelser.
När Harry träffade Sälka.
#1 - Sanna

Heja dig, det kommer gå toppen! Hoppas ni får jättekul och njuter av varje minut!