För skojs skull - Svett är det nya svarta

Från soffa till äventyr på 15 minuter
Jag har ju skrivit om microäventyr här på bloggen tidigare och älskar tanken på att ett äventyr kan vara precis hur kort och enkelt som helst. Heltidsjobb, familjekrav eller andra prioriteringar kan ställa sig i vägen för ambitiösa äventyr och då kan microäventyret vara ett bra sätt att komma ut ändå. 
Hela idéen med microäventyr är att äventyret ska kännas enkelt och tillgängligt och det bygger framförallt på att man har ordning på sina prylar.  
Det har vi verkligen inte idag men jag tänker ta en regnig dag den här sommaren och fixa hela källaren så att vi har stenkoll på våra friluftsprylar.
Målet är att det ska vara så lätt att hitta det man behöver att jag spontant ska kunna bestämma mig för att laga mat i det fria, springa en dagstur på Sörmlandsleden eller tälta vid en sjö i Nackareservatet och kunna gå hemifrån 15 minuter senare.
Vägen från soffa till äventyr ska vara så kort som möjligt för att äventyren ska bli så många som möjligt. 
Bilden är tagen på ett ganska rumphugget microäventyr i vintras. Jag ville sova ute en natt trots att det var gnistrade kallt just då och otålig som jag är gav jag mig själv just 15 minuter för att plocka ihop sovsäck, filt och liggunderlag. 15 minuter räckte inte för att leta fram den allra varmaste sovsäcken och klockan ett på natten kom jag hemtassande till Torkel för att det blivit för kallt. ..  Men det var väldigt mysigt fram till dess!
Lata dagar och lavendelblåa kvällar
Det händer inte så mycket här på Gotland och det passar mig utmärkt.
Jag hänger på stranden med vänner och konstaterar att om man kunde ploppa ut en unge i fyra-års åldern så hade till och med jag kunnat tänka mig barn.
Sover länge på morgonen och tänker att det är himla skönt att få vara barn ibland när mamma och pappa planerar och råddar mat för alla som råkar ha vägarna förbi.
Klockan hinner bli nio innan jag har lust att springa och jag får en fantastisk runda i det lavendelblåa kvällsljuset. Jag bor på den östra sidan av Gotland just nu och springer ut på en halvö i närheten för att få se det sista av solnedgången. Så här dags får jag ha udden för mig själv och det enda som hörs är mina löpsteg och mina andetag. 
Jag är så tacksam över att Gotland är en del av mitt liv.
Saltstänkt
Jag är på Gotland och sommaren har officiellt börjat. Det är liksom mer sommar här än någon annanstans och därför blir det inte helt och hållet sommar om jag inte är på Gotland. 
 
Jag har bara varit här två dagar men redan hunnit bada fyra gånger: två nakendopp med ett gäng fnittriga tjejer som jag känt i mer än 20 år och två skvalpiga simpass. Av olika skäl fastnade inget av dem på bild men varje simtag och varje plask, trots kallt vatten, släke och maneter, fick, mig att minnas varför jag brukade älska att simma. 
 
Det fanns inget tvivel om att det är simning som är min grej ens när näsklämman gick sönder och jag fick tant-simma en hel kilometer i vågorna utanför Tofta  (jag HATAR att få vatten i näsan), när jag upptäckte en stor svart skugga i vattnet framför mig och trodde att det var det där sjöodjuret som jag alltid varit rädd för eller ens när jag insåg att det var min egen skugga jag blivit rädd för. 
 
Exakt så här vill jag att min sommar ska vara. Gotländsk, salt och blöt.