För skojs skull - Svett är det nya svarta

Dag 10 och 11: Bäverholmen-Adolfström
Har ni läst Vem ska trösta Knyttet? Gör det, den är full av livsviktiga lärdomar. Som den här till exempel:
 
"Men nästa morgon innan dagen grydde och dimman låg kring huset grå och kall stack knyttet ut en ängslig nos och gnydde - han hade klarat sig i alla fall - men ville hellre äta opp sin hatt än stanna kvar i huset nästa natt."
 
Exakt så kände jag inför tält, kalfjäll och långa dagsetapper. Jag lyckades visserligen komma på en plan för att undvika det mesta av dessa innan Jäckvik, där jag ju bestämt mig för att bryta, men kunde ändå inte övertala mig själv att lämna stugan. Som tur är löser vissa problem sig själva och strax efter lunch hörde en tjej jag haft kontakt med över Facebook av sig. Hon tänkte bryta i Adolfström och hade dessutom fixat skjuts därifrån. Ville jag åka med? Om jag ville - att resa kollektivt från Jäckvik innebär två byten och sex timmars väntetid i Arvidsjaure vilket kändes oöverstigligt jobbigt med hund och pulka på 40 kilo. 
 
Så det blev en vilodag i stugan innan jag gav mig ut på den sista etappen till Adolfström. Det såg ut så här. Soligt, platt och bara 5 kilometer långt. 
 
Sen blev jag matförgiftad av lunch-pizzan i Arvidsjaure och kräktes på tåget hela vägen från Umeå till Stockholm och bevisade därmed att civilisationen faktiskt är farligare än fjällen.