För skojs skull - Svett är det nya svarta

Hej, hej
Jag hann knappt vräka ur mig mitt inlägg om hur jag kommit tillbaka till löpningen igen, efter typ ett bra löppass, innan ryggen började klaga igen. Vad är det där de brukar säga om att ropa hej innan man hoppat över bäcken?
Jag gömmer sport-Bhn (svär på mitt liv att jag aldrig kommer att frivilligt springa en meter utan sport-bh), lägger benen resolut i kors och parkerar rumpan i soffan. Jag har inte jätteont men vet av erfarenhet att jag får det om jag skulle försöka springa. Hur mycket än den ljumma kvällen därute lockar.
Vad jag däremot ska göra är styrketräning. Jag VET ju att min rygg fungerar så länge jag håller mig till min styrke-rutin. Tre pass i veckan, varje vecka behöver jag köra. Och när jag byter ut ett styrkepass (eller två) mot ett pass i bergen i England så finns det ett pris att betala.
Det är orättvist men också ärligt och tydligt. Jag klagar ibland på att min kropp är dålig på att kommunicera men just det här står skrivet i versaler och det uppskattar jag också.
Bortsett från att löpvila så gäller det att jobba ifatt med styrketräningen. Jag tränade igår, vilar bort träningsvärken idag, och skall köra i morgon igen.
Mitt ryggonda har kommit på besök titt som tätt ända sedan jag fick diskbråck men varje gång gör det lite mindre ont och jag vet lite mer om hur jag skall träna bort det igen. 
Fairfield horseshoe - eventuellt ett pris värt att betala.
I brist på löpning
Jag har tre veckor kvar innan Great Lakeland 3 Day och kan fortfarande inte springa... Med tanke på att jag var i dålig form innan jag stukade foten så ser det inte särskilt lovande ut. 
Men skam den som ger sig och i brist på löpning öser jag på med en massa annan träning: sjukgymnastik i stora lass, cykel, vattenlöpning, lite simning och promenader. 
Det går visserligen inte att ersätta löpning till 100% men det är inte långt därifrån.
Så här tänker jag: 
Löpstyrka består av en massa olika komponenter. Balans, core-styrka, starka ben, bra kondition och så vidare. Många av de komponenterna kan jag förbättra utan att springa och om jag gör det så har jag byggt en stabil grund för löpningen när jag väl kommer igång. Det gör att jag då kan trappa upp löpningen snabbare än annars eftersom delarna redan finns på plats.
Foten behöver lite mer tid på sig men jag räknar med att kunna springa i veckan. Då får vi se om min teori stämmer eller om jag kollapsar i en otränad hög efter den första kilometern...
Abstrakt foto som illustrerar konceptet "otålighet". Vadå vänta i 10 sekunder på utlösaren?
Vila som vila
Häromdagen lärde jag mig ett nytt uttryck: ful-vila, till skillnad från fin-vila.
Vi vet alla att yoga, skogspromenader och hälsosamma sallader är bra för både kropp och själ. Det hjälper till med återhämtningen, minskar stressen och ger bättre sömn och så vidare i all oändlighet.
Men det är också typisk fin-vila, alltså vila som anses vara lite bättre än sådan där vanlig sketen vardagsvila som kanske sker framför TVn eller en lättläst bok, gärna med en bytta glass nära till hands.
Yoga och skogspromenader i all ära men ibland blir de bara ett krav bland alla andra miljoners krav som vi lägger på oss själva. 
Ful-vilan är underskattad och förtalad men ibland är det just det som krävs.