För skojs skull - Svett är det nya svarta

Inte så jobbigt
Efter en ganska intensiv period på jobbet (möten - möten hela tiden) verkar det äntligen ha vänt. Idag har jag nämligen jobbat hemifrån för första gången sedan i juni.
Det finns ca tusen skäl till att jag älskar att jobba hemifrån och ett av dem är att det är min enda chans att simma på vardagarna nu när min vanliga pool har stängt. Det är nämligen skralt med kvällsöppna simhallar här - den bassäng jag går till nu har öppet mellan 8 och 18.
Ett annat plus är så klart att man slipper sitta på möte hela tiden.
Det är fotoförbud i bassängen med de har praktiskt nog en målning av bassängen i receptionen som man kan ta selfie framför. Innan någon får en massa idéer om att den skulle vara vacker vill jag bara påpeka att träden är påhittade och den har ett tak. Till skillnad från bassängen så är jag själv så klart vackrare i verkligheten - en skönhet må klä i allt men det är inte många som kan bära upp mörka ringar från simglasögon OCH klorbad på samma gång. 
I wish I was swimming
Brexit och Trump är för mycket att ta in på mindre än sex månader så jag gjorde det enda möjliga i morse. Först åt jag glass (hurra för att jobba hemifrån!) och sedan jag gick och simmade.
När jag springer löser jag problem men när jag simmar så tänker jag inte alls. Jag lyssnar på ljudet från bubblorna som uppstår när jag andas och resten av världen finns inte.
Jag simmar kanske en gång i veckan just nu och det går ganska knakigt: rytmen, kraften och farten är borta.
Idag kände jag mig ungefär lika graciös som vår gamla Newfoundland hund (som en gång behövde räddas från drunkning när hon försökte hämta en pinne som var för stor) i 50 minuter, innan det släppte och jag kände mig lite mer som en simmare i ca 10 minuter. Men framför allt hade jag hela 60 minuter då jag inte tänkte på Donald Trump en enda gång.
Någon som har en mer långsiktig lösning?
Rost och gnissel
Som om det inte räcker med att jag håller på att hitta tillbaka till löpningen (4.50 min / km!!! Jag säger det igen - 4.50!!) så har jag borstat bort spindelväv och damm från mitt simkit och pallrat mig iväg till simhallen också. Det var inte bara simkittet som blivit dammigt, min simning kändes ganska rostig den med.
Jag har ingen aning om jag orkar crawla en timme i sträck och vill inte ta reda på det heller så jag varvar crawl, teknikövningar och bröstsim utan någon som helst plan i huvudet annat än att jag skall hålla mig flytande.
För att vara på den säkra sidan så har jag gått till den vackra men åh-så-opraktiska art deco-hallen där bassängen är 26 meter men de har spärrat av en barndel med hjälp av ett snöre så en längd blir 23 meter. Alltså blir det helt omöjligt att se hur snabbt man simmar eftersom GPS-klockan inte förstår att man vänder när det inte går att sparka ifrån.
Min vanliga simhall (den enda i Bryssel som hade öppet efter kl 19 på vardagar) har stängt för renovering och det finns risk för att jag har simmat mitt sista pass där. Simhallen i St Josse (som ligger på bekvämt gångavstånd från mitt jobb) stängde för renovering 2010 och har fortfarande inte öppnat igen, trots att protesterande Bryssel-bor envist dykt upp med snorklar och badankor på de kommunala mötena.
Det ryktas att också art deco-bassängen skall stängas för renovering och ingen som har sett omklädningsrummen kan bli förvånad över det.
Jag förbereder mig på det värsta.