För skojs skull - Svett är det nya svarta

Sjöodjuren i Älta
Nytt område i Stockhom innebär en ny sjö att simma i och jag trampade iväg på min trogna gamla Skeppshult mot Ältasjön. Nästan alla öppet-vattensimmare är eller har på någon nivå varit rädda för något i vattnet.
Jag tror att det är en urgammal primitiv instinkt att vara rädd för sånt som inte syns men som kan finnas långt nedanför i det grumliga vattnet - i många länder är det fortfarande en väldigt befogad rädsla.
Jag har sedan länge förhandlat med mina demoner i Söderbysjön och kommit fram till en vapenvila. Den bygger främst på att sjöodjuren får ha djupet för sig själva om jag får vara i fred de översta 40 centimeterna. Därför är jag helt trygg så länge jag simmar men skulle aldrig få för mig att trampa vatten eftersom fötterna då kommer för långt ned.
En ny sjö innebär nya monster och det är osäkert om de accepterar samma villkor som de gamla vanliga i Söderbysjön. För att vara helt på den säkra sidan tog jag med mig säkerhetsbojen så att den skulle kunna skrämma bort eventuella odjur funderar på att närma sig ytan.
Nu har jag bevisligen överlevt passet så jag vill inte dissa bojen alltför mycket men jag kan inte påstå att den fick mig att känna mig säker. Det blåste nämligen ganska mycket och vinden tog liksom tag i bojen och ryckte och drog - lite grann som jag inbillar mig att ett hungrigt sjöodjur skulle göra...
Jag har förresten skrivit ett inlägg om hur man hanterar panik när man simmar öppet vatten för dem som vill ha mer konkreta tips än att hålla fötterna nära vattenytan. Så här års är det ett av mina mest googlade inlägg - du hittar det här.
Inte så jobbigt
Efter en ganska intensiv period på jobbet (möten - möten hela tiden) verkar det äntligen ha vänt. Idag har jag nämligen jobbat hemifrån för första gången sedan i juni.
Det finns ca tusen skäl till att jag älskar att jobba hemifrån och ett av dem är att det är min enda chans att simma på vardagarna nu när min vanliga pool har stängt. Det är nämligen skralt med kvällsöppna simhallar här - den bassäng jag går till nu har öppet mellan 8 och 18.
Ett annat plus är så klart att man slipper sitta på möte hela tiden.
Det är fotoförbud i bassängen med de har praktiskt nog en målning av bassängen i receptionen som man kan ta selfie framför. Innan någon får en massa idéer om att den skulle vara vacker vill jag bara påpeka att träden är påhittade och den har ett tak. Till skillnad från bassängen så är jag själv så klart vackrare i verkligheten - en skönhet må klä i allt men det är inte många som kan bära upp mörka ringar från simglasögon OCH klorbad på samma gång. 
I wish I was swimming
Brexit och Trump är för mycket att ta in på mindre än sex månader så jag gjorde det enda möjliga i morse. Först åt jag glass (hurra för att jobba hemifrån!) och sedan jag gick och simmade.
När jag springer löser jag problem men när jag simmar så tänker jag inte alls. Jag lyssnar på ljudet från bubblorna som uppstår när jag andas och resten av världen finns inte.
Jag simmar kanske en gång i veckan just nu och det går ganska knakigt: rytmen, kraften och farten är borta.
Idag kände jag mig ungefär lika graciös som vår gamla Newfoundland hund (som en gång behövde räddas från drunkning när hon försökte hämta en pinne som var för stor) i 50 minuter, innan det släppte och jag kände mig lite mer som en simmare i ca 10 minuter. Men framför allt hade jag hela 60 minuter då jag inte tänkte på Donald Trump en enda gång.
Någon som har en mer långsiktig lösning?