För skojs skull - Svett är det nya svarta

Långpass-lördag
Fördelen med att ha haft en stressig vecka där man inte har hunnit träna är att benen är hyfsat pigga - nackdelen är å andra sidan att kroppen inte hunnit vila. Sammantaget var det i alla fall helt utan ångest som jag plockade fram skavsårstejp och sportslick för att göra mig i ordning för långpass. 
 
Skogen var ovanligt färglös idag - inga vårtecken syntes till och det låg en lätt dimma mellan de grå bokstammarna. Nästan lite kusligt ibland. 
Jag blir inte riktigt klok på den här skogen. Så här års känns det som om man sprungit in i ett sepia-färgat gammalt foto med risk för att man aldrig kommer därifrån igen. Träden släpper inte ned något ljus på sommaren och det enda som växer på marken är neongrön mossa och härdiga revor med björnbärsris. 
 
Bok-träden är visserligen mäktiga och vackra men vi gör ändå en liten omväg uppför en brant backe för att få titta på sju helt vanliga tallar som växer på en kulle och låta fötterna få trampa tallbarr. 
 
Klockan stannade på 32 km efter två fika-stopp (först delade vi en bit chokladkaka på caféet vid Rouge Cloitre och sedan stannade vi vid en våffelvagn i Bois de la Cambre). Det är två kilometer längre än det senaste långpasset och dessutom 8 sekunder snabbare per kilometer. 
 
Jag väljer att tro att det beror på att jag blivit snabbare och starkare och inte på att det är mindre gegga i skogen. 
#1 - Mari

Härligt! Älskar att läsa om dina sådana här rundor :)

#2 - Åsa

Fasen, vad bra du är! 32 km bara sådär. Och självklart beror den tiden på att du har blivit snabbare och starkare! :)


Svar: Det var inte riktigt "bara så där" - men det var bra mycket lättare än de två senaste långpassen. Jag springer bara så långt en gång i månaden så det går ganska långt mellan kondis-kontrollerna.
Kari

#3 - bureborn

Vadå gegga?! Såklart att du blivit både snabbae och starkare.
Bokskogar är oerhört exotiska i min värld (uppväxt i Norrland). Lite fantasy-magiska till och med. I min nejd finns en pytteliten bokdunge som jag brukar cykla låååångsamt igenom. Förväntar mig alltid att en alv ska stiga fram mellan stammarna.

Svar: Så tänkte jag också förut. Nu längtar jag hem till tallarna jag är uppvuxen med.
Kari

#4 - Märta

Om det hade funnits en chans att man råkar springa förbi en våffelvagn hade jag sprungit långpass varje dag.

Svar: Någon borde inför dem i Sverige. Jag tror att det skulle finnas stor efterfrågan längs Kungsleden tex... Det enda felet på våffelvagnarna här är att alla står på samma ställe, ca 3 km hemifrån. Var tionde kilometer hade passat mig bättre.
Kari