För skojs skull - Svett är det nya svarta

Löpningen i maj
Det värsta med att skriva det här inlägget är att jag nu inser att jag faktiskt bara har två månader kvar med träning inför Gröna bandet. Går det ens att bli starkare på två månader? Eller blir det inte bättre än så här?
 
Det bästa är att jag har kutat på riktigt bra de senaste veckorna - i alla fall om man räknar med fjällvandring (och det gör man ju!). Jag har samlat ihop 257 km vilket förmodligen är ett rekord. Hurra för mig!
 
Jag har slagit rekord i höjdmeter också (förmodligen världsrekord men det låter jag vara osagt) med drygt 6000 meter, trots att jag varvat en hel del med vattenlöpning för att spara benen. 
 
Riktigt fint har det varit också och allra finast var det i England. Knäppast väder också - de första dagarna var det så kallt att vi behövde panikköpa vantar, den sista dagarna behövde vi panikköpa sommarkläder. 
Och så lite grann i Belgien också. 
Planen nu är att springa lite mer långpass framöver. Hittills har jag bara sprungit riktigt långa pass (ca 30 km) en gång i månaden men det känns lite ynkligt att bara köra två långpass till så jag tänker gå över till varannan vecka fram till mitten på juli ungefär.
 
Det kommer att bli en del organiserade långpass, bland annat en sex-timmars rogaining här i Belgien, och sedan, roligast av allt, ett fem-dagars genrep inför Gröna bandet på Gotland. Jag längtar!