För skojs skull - Svett är det nya svarta

Här Bor En Löpare
När slutar man upp att vara en löpare egentligen? 
 
Jag har aldrig varit så mycket skadad som det här året - dålig rygg, stukad fot, inflammerad höft. För att inte prata om multipla förkylningar, stressymptom och annat skit. Just nu har jag inte sprungit på tio dagar på grund av ryggen.
 
För varje gång tappar jag lite mer kondition och för varje gång blir det lite svårare att komma tillbaka. Inte bara fysiskt utan mentalt också. Jag har helt enkelt slutat upp att tänka på mig själv som en löpare.
 
Men fungerar det verkligen så? Jag hittar bildbevis på att jag faktiskt sprungit (i fjäll! Utan stig!) och i varje vrå av huset finns det tecken på att Här Bor En Löpare. En ryggsäck på en krok, fler buffar än jag kan räkna. Löparskor i min storlek. För att inte prata om en stortånagel som aldrig riktigt återhämtat sig från Gröna bandet.
 
Löparen finns nog kvar någonstans också. 
 
Jag tänker att om jag är riktigt snäll mot henne, visar tålamod och peppar för varje trevande löpsteg hon tar, då kommer hon nog fram igen.  
Bildbevis.