För skojs skull - Svett är det nya svarta

Bildbomb från Färöarna
Det blev väldigt intensiva dagar på Färöarna. Först fick jag nöja mig med att titta på fjällen genom fönstret i ett konferensrum alldeles för länge men jag hade bokat in två dagar extra efteråt så det blev lite äventyr också.
 
En eftermiddag vandrade vi över fjället från Torshamn till Kyrkjeböen i sann Kari-anda. Vi hittade inte ens starten på vandringsleden så kom hopplöst fel från början när vi försökte följa rösen som i alla fall inte hade något med ledmarkeringar att göra.
Solbrännan är från Öland. 
 
Efter en del oproffsigt irrande klättrade vi ned för en bergsvägg och hamnade i rätt by...
... där den gamla biskopsgården från 800-talet fortfarande finns bevarad. 
Nästa dag organiserade någon annan vandringen och det blev en mycket mer civiliserad affär med utgångspunkt i Klaksvik. 
Landskapet är helt olikt de skandinaviska fjällen. Det finns inga träd och nästan ingen växtlighet förutom gräs, lamm betar överallt men fjällen är för branta och otillgängliga för att människor skall ta sig fram. 
 
Fram tills de började bygga tunnlar mellan byarna och de olika öarna var man helt beroende av roddbåtar för att ta sig fram. 
 
Vi hann också med ett besök på den nedlagda valstationen i Hvalvik.
De jagar fortfarande bland annat grindval. En kollega från Färöarna berättade ingående om de regler och traditioner som fortfarande omger valjakten. Hon själv hade en "license to kill" och deltog aktivt.
Vandring på Öland
Jag har tagit en paus från valplyckan där hemma  (dvs jag har lika mycket separationsångest som jag njuter av att inte behöva rasta henne varannan timme natten igenom) och varit på Öland och vandrat över helgen.

Öland var precis som jag förväntade mig den här tiden på året: oerhört vackert och väldigt stängt. Jag har aldrig gått förbi så många stängda idylliska syrendoftade gårdscafeer i hela mitt liv.

Det krävdes en hel del pusslande för att få ihop en tur där det fanns både mat och boende och resultatet blev en bra bit av Mörbylångaleden, lite cykelleder och en del improviserat irrande i en kohage.
 
Trots en väldig soleld på vänster hand (jag hade missat att tre månader med gips innebär känslig hud) och blåsor under mina numera vandringsovana fötter så blev det en toppenhelg. 
 
Hur kan det bli annat när man får hänga med en saknad Brysselvän en hel helg och Sverige är så här fint?
 
Början på det stora äventyret
Torkel har som sagt varit i Lake District och haft det bästa vädret någonsin i GL3Ds historia så jag har gjort vad jag kan för att inte bli bitter - nämligen hämtat hem Sälka från Skåne. Fyra timmar på ett tåg med en ej rumsren valp som aldrig varit hemifrån förut samt en nästan-bruten handled - vad skulle kunna gå fel?
 
Ingen alls, visade det sig. Sälka skötte sig helt exemplariskt precis som den äventyrshund hon är tänkt att bli. 
 
Tre dagar senare har hon blivit skrämd av en katt för första gången, jagat myror i vår trädgård och lärt sig både att sitta och snurra på kommando. 
 
Hon lämnar inte min sida men skulle överge mig för en köttbulle utan att tänka två gånger. Hon har fräknar på nosen och målarfärg på ena benet och när hon sover gör hon smaskljud med läpparna i drömmen.
 
Hon vet att man inte får kissa i vardagsrummet men är snabb som en iller om man glömmer att stänga dörren till sovrummet. Att sova med Sälka är som att dela bädd med en haj - varje morgon kl 4 har jag vaknat med en uppsättning sylvassa valptänder framför ögonen när hon försöker bita mig i näsan. Jag går numera ingenstans utan en lämplig tuggleksak, i rent självförsvar. 
 
När hon är glad snurrar hon på stället precis som sin mor och springer så snabbt att öronen fladdrar i vinden. 
 
Bättre kompanjon än så kan man inte få.