Etapp 8: Storlien - Grövelsjön

Gröna bandet / Permalink / 0
Den sista etappen! Som tur är har vi ändå 180 kilometer fjäll kvar. Nu kommer vi in i de "vanliga" Jämtlandsfjällen där det finns stugor med fika och våfflor mest hela tiden. Vi drar nytta av de lätta ryggsäckarna och allt raketbränsle som erbjuds och siktar på hisnande 37 kilometer om dagen. The sky is the limit, liksom. Fast vi har redan flaggat för att vi kan behöva mer tid...
 
 
Nätter på leden: 4 eller 5
 
Total sträcka: 180 km
 
Höjdpunkt: Att äntligen få följa en vandringsled igen! Spångar och broar och stugor där man kan gå in om det är dåligt väder. Och så att komma fram.
 
Våffelprognos: Strålande
 
Kuriosa: Vår första fjällvandring tillsammans utgick från Grövelsjön. Kolla vilka stora ryggsäckar vi hade då!
 

Dag 44: Vilodag i Storlien

Gröna bandet / Permalink / 0
Mellan strumptvätt och felsökning på ett läckande liggunderlag så upptäckte jag den här skylten i en undanskymd vrå på Storliens Fjällgård:
Våfflor! Fast så klart inte nu, inte när jag är här. Det börjar kännas personligt nu.

Dag 43: Medstugan - Storlien

Gröna bandet / Permalink / 1
Vi lämnade älg-kyrkogården bakom oss och gick upp på fjället igen, även om vi ständigt påmindes om att det är jaktsäsong av en helikopter som gick i skytteltrafik ovanför oss.
 
Dagen började med skoterled. Hittills har vi bara följt leder som varit markerade som sommarleder och med tanke på hur dåliga de varit hade vi inga större förväntningar på skoterleden.
 
Där hade vi fel, för det visade sig vara en av de mest lättvandrade sträckorna vi gjort sedan vi kom in i Jämtland.
Allt känns ju bättre när solen skiner. Ungefär halvvägs vek vi av från skoterleden och passerade den här lilla puddingen, som står mitt ute på fjället, långt från närmaste väg:
Jämtland alltså, vilken grej!
I det fina vädret var det lätt att orientera sig - kanske har vi lärt oss en del av våra tidigare missar också - och vi vandrade vidare över en fjällrygg mot nästa skoterled som skulle ta oss in till Storlien.
Allt flöt på riktigt bra ända till vi kom fram till Storlien strax efter klockan sex då det visade sig att det enda stället som var öppet var en bensinstation. Vi grävde fram ett par vegetariska pizzor ur deras frys och gick de sista kilometerna längs med landsvägen bort till vårt vandrarhem.
 
Torkel fick sedan göra om sträckan när Konsum öppnade nästa dag eftersom just det här vandrarhemmet inte serverar frukost. Det är så sjukt oglamoröst att göra Gröna bandet.
Till top