Nedtrappning my arse

Allmänt / Permalink / 1
Eller snarare, nedtrappning my hip. Jag har nämligen fått ont i höften. Smärtan befinner sig någonstans på skalan mellan "jätteont" och "hypokondri-ont" och den uppstod i mitten på förra veckan, precis när jag gått över till att springa 10 minuter per dag. 
 
Hur i helvete kan man bli skadad när man springer 10 minuter på dag? Jag har ju sprungit 10 kilometer per dag vissa veckor utan att få den minsta känning och sedan när jag trappar ned så lite att löpningen nästan inte räknas så pajar höften. 
 
Om exakt en vecka flyger vi till Tromsö, och om en vecka och en dag skall vi börja vårt livs löparäventyr.
 
Det här är eventuellt den största orättvisa som drabbat mig i hela mitt skyddade och priviligerade liv. 
 
Så här är min strategi för att behandla eländet:
  • Jag äter maxdos Voltaren för att försöka express-läka inflammationen. 
  • Jag totalvilar från löpning och undviker längre promenader. 
  • Jag styrketränar som vanligt, men med lite extra fokus på bål- och höftstyrka. 
  • Jag har bokat en akut-tid hos min naprapat i Stockholm. 
Arbetshypotesen är att höften blivit svag för att jag slarvat med styrketräningen och kanske har mitt bäcken också blivit snett igen. Jag vet hur jag skall göra för att bli stark och bäckenet kan min naprapat fixa i helgen. Jag brukar inte käka en massa Voltaren när jag är skadad men om min diagnos stämmer kommer orsaken till skadan att vara löst inom ett par dagar och då är det bara inflammationen som ställer till det. 
 
Det känns ju helt realistiskt att jag skall kunna springa 130 mil med en dålig höft. Hur realistiskt som helst. 
Dessutom är det mulet idag så jag kan inte ens titta på molnen när jag gör höftlyft. 

Problemet med öppetvatten-simning

Öppet vatten / Permalink / 3
Öppetvatten-simning - och precis alla andra utomhussporter - skall ju handla om naturupplevelsen, det vackra i vår omgivning och om att vara ett med naturen.
 
Det där sista stämmer in på simningen också men när det gäller upplevelsen av den vackra omgivande naturen har öppetvatten-simningen en del att jobba med. 
 
Så här tror man att det ser ut när man skall simma. 
Och så här ser det ut egentligen.
Grumligt, mörkt vatten, på sin höjd kan man se lite sjögräs (ofta samtidigt som man krockar med det). Och om det är djupt så ser man bara det grumliga och mörka.
 
Löpningen har ju en klar fördel där.

Bråda dagar

Allmänt / Permalink / 1
Idag har mina muskler gjort sitt bästa för att påminna mig om gårdagens dödsångest.  Om man klamrar sig fram vid en lodrätt klippvägg med varenda muskelfiber man har får man orättvist nog rejäl träningsvärk dagen därpå. 
 
Vi har tillbringat 50% av dagen på mitt favoritställe i Stockholm, Hellasgården, och 50% med att göra packlistor för depålådor. Vilket är en ganska bra fördelning mellan nytta och nöje. 
 
Torkel höll i en introduktionskurs i orientering på Hellasgården så jag passade på att beta av min egen träning under tiden. Jag hann med både säsongens första och sista öppet-vattenpass och en vända på utegymmet innan vi alla fikade tillsammans efteråt.
 
Jag var visserligen tvungen att smygfika mellan mina två pass. Hur kunde jag glömma hur hungrig man blir av att simma?  Min mage kurrade så högt att jag kunde höra den i vattnet. Om det där sjöodjuret som brukar skymta i vattnet hade dykt upp svär jag att jag hade ätit det och inte tvärtom. 
På lådfronten går det långsamt framåt. Just nu saknas tre påsar Tailwind  (sportdryck) och sex påsar nötblandning och sen är maten helt helt klar.
 
Jag hade hoppats att vi skulle hinna plocka iordning kläder och andra prylar och provpacka ryggsäckarna också men det får vänta till nästa helg - jag åker tillbaka till Bryssel imorgon. Det är ju bra att ha något att se fram emot och få saker är så spännande som tanken på att sommarens alla planer kanske faller på att jag har köpt en för liten ryggsäck. 
Till top