För skojs skull - Svett är det nya svarta

Status
Nu har jag och min gammal-tant-käpp tagit oss till Bryssel och den faktiskt alldeles utmärkta sjukvården som finns här. Knappt en och en halv timme tog det innan jag blivit röngtad och träffat en läkare. 
Läkaren hittade inget trasigt bortsett från en hälsporre och nämnde inget om förtidig död. Istället blev jag sjukskriven i en vecka och har givit mig själv två dagar med fullständig självömkan och choklad. Because I am worth it. 
Sedan är planen att lyssna på poddar och dammsuga hela Blocket på fynd åt vårt hus (har jag nämt att vi får nycklarna på fredag?!). Jag vill köpa ett par sänglampor, ett nedmonterat funkiskök, ett linneskåp, en köksö, en bänk / skohylla till hallen samt en roddmaskin. Älskar Blocket. 
Eventuellt köper jag också ett par kryckor på Blocket. De var nämligen slut på sjukhuset och jag får hålla till godo med käppen som någon glömt kvar i ett hörn på Land's End. 
Stukad fot - eller döende?
Min fot blev inte mirakulöst bra över natten när jag googlade behandlingar hittade jag det här:
"Besvär till följd av återstukningar är ökad kroppsvikt, ökad ohälsa, ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och för tidig död."
Jaha, det var det livet liksom.
I väntan på min ökande ohälsa och för tidiga död så tog vi bussen till Land's end, Englands sydspets,  där jag åt glass och fick en käpp av någon som tyckte synd om mig. Käppen är tillverkad för någon som åtminstone är 15 cm kortare än mig vilket gör att jag numera inte bara är halt och ynklig utan också krum och lätt puckelryggig.
Sedan åkte vi lite mer buss och hamnade på en pub i Penzance där vi tittar på fotboll och väntar på nattåget.
Vi får springa i Cornwall en annan gång. Om jag överlever så länge.
Cornwall: Pendeen - Cape Cornwall
Sträckan mellan Pendeen och Cape Cornwall är jättefin: flack lättsprungen stig, havsnära och med en flera ruiner efter tenngruvorna på 1800-talet.
Den är också 4 kilometer lång. Det var så långt vi hann innan jag trampade snett och stukade foten. Som tur är har Cape Cornwall en parkeringsplats så jag behövde inte halta alltför långt innan vi kunde lifta till närmsta by, och sedan ta en taxi till vår B&B i Porthcurno. Så efter min skidsemester utan skidåkning blir det här en löparsemester utan löpning. Fotknölen är blå och stor som en tennisboll och jag har en känsla av att det inte kommer att bli så mycket löpning på ett tag.
Så här fint var det innan jag snubblade:
Jag stukade foten på en sten - inga varningsskyltar för dem...
Notera också att det här är den lättaste stigen på fyra mil.