För skojs skull - Svett är det nya svarta

Grisväder
Minns ni Skäckerfjällen? På Gröna bandet gjorde jag och Torkel en omväg genom norra Jämtland bara för att passera genom Skäckerfjällen eftersom området skall vara alldeles särskilt vackert men när vi väl kom fram regnade allt bara bort och vi hamnade på en bilväg istället.

Så jag gjorde så klart ett ograciöst glädjeskutt när Katrin föreslog att vi skulle ta oss an Skäckerfjällen på turskidor den här helgen istället.

Vi kom fram tidigare idag och det är bara att konstatera att jag och Skäckerfjällen inte är ämnade för varandra.  Det är nämligen ingen snö i Jämtland.

Istället har vi promenerat i ett isigt skoterspår, ätit Åre-kokosbollar och snackat skit. Allt med Skäckerfjällen i bakgrunden.

Det är ju lite surt med bristen på snö men så länge det finns fjäll så är jag glad ändå. Som en bonus finns det dessutom frigående grisar på vandrarhemmet.Den här lilla nassen följde med en liten bit på vår promenad och bara det var ju värt resan. Även om jag gärna vill ha en ursäkt att ta bort prislappen från mina skidor.

På väg norrut
Jag har lyckats rota fram vinterutrustningen ur skåp som är lika kaotiska som resten av lägenheten är stylad och sitter nu äntligen på tåget på väg mot Jämtland. Tåget tar fem timmar och jag har laddat med gofika från Gateaux och en hög pocketböcker. 
 
Till skillnad från nästan alla andra transportmedel (mest av allt HATAR jag att åka buss) så gillar jag att åka tåg. Efter allt jobb inför försäljningen av lägenheten ska det dessutom bli väldigt skönt att bara ta det lugnt och hinna längta lite efter de kommande äventyren i fjällen. 
Good things come in threes
Skridskosäsongen är kort och intensiv i Stockholm och idag åkte jag för tredje, och sista gången, för i år. I morgon åker jag nämligen vidare från Stockholm till Jämtland för en helt annan typ av vinteräventyr.
Men som jag har njutit av de här fantastiska dagarna i Stockholm!
Också idag sken solen och jag tillbringade en underbar förmiddag på Källtorpssjön, samtidigt som jag gjorde en instats för att trygga tillväxten inom sporten. Det skall börjas i tid...
Det är verkligen vår i luften och efter att ha snurrat runt på sjön ett tag (inklusive dråsat i backen en gång) så testade vi lunchen på Hellasgården för första gången sedan nypremiären i julas.
De nya ägarna har renoverat upp storstugan som numera är har blivit både ljus och fräsch. Det har blivit väldigt fint och maten vi åt (rostade sellerirot med bryntsmör) var toppen men jag saknar ändå den mer opretentiösa stämningen och snabbare servicen som fanns där förut. Det är ju ett ställe man går till med leriga skor och skitig fleecetröja och då har jag ingen lust att vänta i 20 minuter på dagens lunch.
Däremot var det tillräckligt varmt för att sitta ute på terrassen och njuta av solen för första gången i år!