Dag 20: nya planer och ostmackor

Gröna bandet / Permalink / 0
Dagen började med en båtfärd över Vuonatjviken och vi kom inte igång med vandringen förrän närmare 11.
Dagens höjdpunkt kom sedan ganska snart.  Efter en liten klättring kom vi upp på en högfjällsplatå där vi fick till ett par underbara kilometer med löpning över platt mjuk fjällhed med en rekordnotering på en kilometerfart på 7.33.  Det ni!
 
Bottennoteringen är förresten 33.27 på en kilometer. Det var i passet mellan Gautelis och Cainhavagge.
 
Sedan blev det ohemult mycket skog,  lite rodd,  och sedan ännu mer skog innan vi kom fram till dagens andra höjdpunkt, nämligen Handlarn i Jäkkvik. Vi köpte så mycket godis vi kunde bära och sedan satt vi på en bänk utanför butiken med en kanelbulle i vardera hand och räknade kilometer på kartan.
Det hade varit segt i skogen och det tillsammans med den sena starten gjorde att vi inte skulle klara av att ta igen den tid vi förlorade när vi väntade på fjällräddningen.
 
Med ett snitt på 36 km om dagen så skulle den här etappen alltid bli lite tight,  även om allt fungerat. Istället för att slita och stressa för att komma i fatt bestämde vi oss för att ta en extra dag och ligga över på Ammarnäs fjällstation för att få provianten att gå ihop. Kassörskan hade dessutom tipsat om en liten stuga ett par kilometer bort på leden där vi kunde sova den natten.
 
Det blev en fin avslutning på dagen därefter med fin vandring över kalfjället den sista biten innan vi lyxade loss med godis och ostmackor med avokado i stugan på kvällen.
Och så fick jag göra upp en brasa också. Då blir ju allting bättre. 

Terminator 4

Gröna bandet / Permalink / 2

Jag har som bekant fått kämpa en del för att orka med våra ganska långa dagsetapper. Det har varit lite olika krämpor,  surande och trötta ben ibland.

Torkel,  däremot,  går som tåget. Han har fått ta över mer och mer av min packning för att vi ska bli mer jämna, han sätter upp tältet medan jag sitter på en sten och äter choklad och han tar allt ansvar för navigeringen.

Sen häromdagen säger han plötsligt att han är lite trött i vaderna.

Fasiken också, ett tecken på mänsklighet. Jag som precis börjat misstänka att han blivit skickad hit från framtiden för att skydda mig så att jag kan rädda världen från att gå under.

Dag 19: Vuonatjviken

Gröna bandet / Permalink / 0
Det känns som om vi är i osynch med leden just nu. Vi går från en myggig tältplats i skogen till en annan,  och där emellan passerar vi fantastiska tältplatser bredvid porlande bäckar, kilometer från närmaste knottsvärm.
 
Det beror delvis på att vi kommit efter i planeringen i och med gårdagens dramatik men det är också en av nackdelarna med vårt ganska tighta schema för Gröna bandet. Jag kunde bara vara ledig från jobbet i två månader och då behöver vi göra en viss sträcka per dag för att hinna.
 
Vi får ett fantastiskt äventyr,  och en upplevelse för livet, men för att kunna genomföra det har vi valt bort bastubad, spontana dopp i kvällssolen, slöa långpauser och så de många många fina tältplatserna.
 
Det känns ok, ändå.
 
Tältplatserna finns kvar och vi kommer att återvända till fjällen för att basta och fika många gånger. Just nu är upplevelsen en annan och det är det vi valt idag. Men det svider ändå lite grann dagar som idag när vi vandrat över en vid fjällhed där blåbärsriset börjat skifta i rött och solen värmde för första gången på länge.
 
Istället tältar vi på en knagglig och fuktig tältplats i Vuonatjviken. Vi skall med en båt i morgon för att komma vidare på leden och det var praktiskt att övernatta nära båtplatsen.
Leden har bjudit på oproportionerligt mycket i skog idag. Mycket myr har det också varit, och alldeles för lite spång.
Lite fjäll blev det till slut och då var det i alla fall jättefint. 
Vi har också passerat två milstolpar, först gick vi över Piteälven och ett par timmar senare passerade vi Polcirkeln. Nu har vi officiellt lämnat Arktis bakom oss.  
 
Snart lämnar vi också skogen och kommer in i för mig okända fjällområden.  Jag längtar. 
Till top