För skojs skull - Svett är det nya svarta

Jerringpriset: Sekt vare här
Jag har inte skrivit så mycket om det men jag var en inbiten hästtjej under hela min uppväxt och red tills jag gick ut på gymnasiet.
Därför blir jag lite extra glad när årets Jerringpris gick till den fantastiske ryttaren Peder Fredricson, inte bara för att jag fortfarande älskar hästar utan också för att jag minns min barndoms frustration över att hästsporten alltid varit marginaliserad. Min bästa kompis fick dåliga betyg i idrott trots att hon vunnit SM i dressyr två gånger - för det räknades inte. Det var friluftsdagar med orientering eller hyrda skidor, en oändlig massa bollsportande och evig förödmjukelse i brännboll men inte en enda gång närmade vi oss ett stall trots att ridning var en av de allra vanligaste idrotterna där jag växte upp på landet.
Någonstans där bland Min Häst-tidningarnas jämförande artiklar om hur mycket bidrag hockeylagen fick jämfört med ridskolan (med pedagogiska förslag på brev man kunde skriva till idrottsministern) grundlades min feminism. Att ridningen dessutom gjorde mig fysiskt stark, och kontakten med hästen lärde mig ledarskap, har gett mig ett självförtroende som sitter i än i dag. 
Kort sagt blev jag väldigt glad över att Jerringpriset gick till en ryttare - men jag blev inte heller förvånad över reaktionerna för övriga idrottssverige eftersom det bara är en storskalig version av det jag minns från min barndom. 
SVTs Jakob Hård kräver att priset görs om, någon annan menar "i år dog Jerring-priset" och "häst-folket" anklagas för att bete sig som en "sekt" när de röstade fram sin egen favorit. 
Tacka fan för det säger jag, det är klart vi beter oss som en sekt. Att hålla ihop var det var det enda sättet vi kunde överleva all jävla bollsport vi tvingades hålla på med när vi växte upp.
En hållbar skillnad
Jag har ju äntligen lyckats hitta en PT som jag gillar och även om jag inte har kunnat träna med henne så ofta så har de pass vi har gjort tillsammans redan påverkat min styrketräning. Det var exakt det som var mitt mål så jag är helnöjd.
Eftersom träningen med en PT för de flesta är en lyx som man unnar sig ibland så tycker jag att det viktigaste inte är vad man gör tillsammans med PTn utan att det leder till en hållbar förändringen i sättet man tränar på.
Visst har passet jag gjort med henne varit bra men oftast tränar jag ju själv så för att jag faktiskt skall bli starkare så måste passen vara upplagda på ett sätt som gör att jag kan plocka med mig bitar från dem och utveckla min vanliga träning.
För mig har förändringen inte bara handlat om att jag pushar mig själv lite grann utan jag vågar mer nu än tidigare. Pga ryggen är jag alltid rädd för att göra nya övningar och framför allt att lägga på vikter. Till exempel har jag inte vågat jobba med rotationer eller lyft där ryggen är annat än spikrak - vilket så klart är en stor miss eftersom vardagen ofta innehåller just sådana rörelser och jag därför behöver träna på dem.
För mig är utmaningen lika mycket fysisk som psykisk och därför är jag ofta ganska nervös på passen - vågar jag verkligen göra utfallssteg med rotation? Eller benböj med en vikt? Jag är livrädd för båda övningarna - och många fler.
Men även om jag inte har träffat min PT mer än ett par gånger så har jag nu vågat använda vikter i mer komplexa övningar. Det är så klart fortfarande låååångt till tung styrkelyftning men för mig är det ett stort steg att ha vikter över huvudtaget.
PT pass med två övningar som jag inte vågat göra tidigare: 
Duschproblem
Ni kanske minns att jag önskade mig en ny dusch i julklapp?
Tja, det är bara att konstatera att jag inte varit snäll under 2016 för det finns fortfarande ingen dusch i tjejernas omklädningsrum på mitt jobb. Eftersom det inte fungerade att vara snäll har jag bytt strategi och felanmäler vänligt men bestämt två gånger i veckan.
I väntan på att någon skall bli tillräckligt trött på mina mejl så har jag inget annat val än att duscha i killarnas omklädningsrum (man kan låsa dörren till hela omklädningsrummet från insidan). Det har inte varit helt friktionsfritt men fungerar på det stora hela ganska bra.
Fram tills i fredag när duschen fungerade så här bra:
Hurra! Nu när killarna också har en trasig dusch är chansen att någon skall ta mina felanmälningar på allvar ca 100% större!