Hänt i veckan

Gröna bandet / Permalink / 0
Den här veckan har vi inte planerat så mycket (även om vi har lagt hela helgen på att lägga mat / granola / sportdryckspulver / nötter i påsar) men vi lärde oss en hel del om att springa långt på Gotland så ni får en lista på det istället. 
  • Efter att ha sprungit långt i värme flera dagar i rad så sväller fötterna och jag fick plötsligt skavsår i mina beprövade Hoka. Till Gröna bandet kommer jag att välja herr-modellen, som har lite bredare läst. 
  • Maten fungerade bra på så vis att vi aldrig var hungriga - tvärtom hade vi svårt att hinna / orka äta allt vilket gjorde att vi inte fick i oss tillräckligt med energi. Lärdomen blir att småäta mer, också på kvällen i tältet. 
  • Det samma gäller vatten. Jag drack visserligen 5 liter vatten om dagen men det var alldeles för lite - det insåg jag när jag kom på att jag inte varit kissnödig på flera dagar... Mer vatten, och mer salt, hade behövts. 
  • Kompressionstights hjälper mot skavsår! Jag har aldrig märkt någon skillnad mellan kompression och vanliga tights och var ganska skeptisk när tjejen inne på Runner's Store ville sälja ett par svindyra mirakeltights till mig. Men jag lät mig övertalas och sprang i dem alla dagar utom en. Den dagen fick jag skavsår på fler tights-relaterade ställen än jag kan räkna till (och än mindre fotografera). 
  • Som längst sprang vi 35 km och då var jag så trött att jag bara orkade ligga i tältet och räkna myrorna på myggnätet. Det hade fungerat väldigt dåligt i fjällen när det är kallt och jobbigt och jag måste se till att inte bli så trött - även om det innebär en kortare etapp den dagen. 
  • Även om jag var stel och sliten när vi startade varje morgon så gick det över efter ett par kilometer. Det är förmodligen den viktigaste lärdomen. Trötthet går över. Man kan fortsätta. 

Happy "channelversary"!

Simning, Team Sandettie, Öppet vatten / Permalink / 1
Idag är det ett år sedan jag genomförde stafettsimningen med Team Sandettie över Engelska kanalen. 
 
Att sätta första foten i vattnet på Shakespeare Bay och börja simma mot horisonten är något av det häftigaste jag gjort. Då var det fortfarande mörkt ute men snart började en röd sol klättra över horistonen och jag simmade in i gryningen. 
 
Tiden mellan simsträckorna var hemska. Båten gungade och jag var mer sjösjuk än någonsin tidigare - trots receptbelagda sjösjukepiller. Jag åt nästan inget av maten jag packat med mig utan satt med ögonen klistrade mot horisonten för att inte kräkas (alltför mycket). 
 
Så fort det var min tur att simma var allting bra. Det var som om vattnet var mitt rätta element, som om det var där det var meningen att jag skulle vara. Vattnet är också det jag minns bäst. 
 
Jag hade väntat mig ett ogenomträngligt, ovänligt hav med mycket skräp och föroreningar men det var mjukt grått, lagom salt och kändes liksom hemma. 
 
Nuförtiden simmar jag väldigt lite men jag saknar det. Framför allt saknar jag öppet vatten-simningen och förberedelserna inför Kanal-simningen. Kanske bestämmer jag mig en dag för att genomföra en solo-simning men då skall jag första flytta ifrån Bryssel. Här är möjligheterna för träning alldeles för få och jag orkar inte stressa över dåliga öppet-tider i simhallarna och bristen på sjöar och vikar. 
 
Men det hindrar mig inte från att drömma om det svala gråa vattnet i Kanalen och minnas känslan av min egen styrka i vattnet. 
Vår kapten, Reg Brickell, visar hur tidigare kanal-simnigar gått. 
Pråm + Frankrike. 
Inte nog med att jag var sjösjuk, jag hostade dessutom så mycket den veckan att jag inte sovit på flera nätter. Jag lärde mig till och med en egen teknik för att simma med hosta. 
Jag skriver mitt namn på väggen på pubben The White Horse efter genomförd simning. 

Gotländsk magi

Allmänt / Permalink / 4
Jag har tillbringat morgonen på sociala medier och nyhetssiter för att läsa analyser och kommentarer om valet i England (sammanfattningsvis: alla utom Trump och Sverigedemokraterna tycker att det är en katastrof) men det är ju trots allt midsommar så jag tänkte byta ut deppen mot något roligare.
 
Nämligen en bildbomb från Gotland! Somrigare än så blir det ju inte. 
 
Vi började på flygplatsen och vandrade 16 km norrut längs med kusten. Jag hade varit förkyld och vill ha lite mer tid att återhämta mig från min förkylning. 
Natten tillbringades på klinten strax norr om Lummelunda
Vi vaknade tidigt och småjoggade vidare mot Lickershamn, där vi åt glass och fyllde våra tomma vattenflaskor...
... och sedan mot Ireviken. I Ireviken var caféet stängt men vi fikade energibars och fick fylla på med vatten i alla fall. Sedan blev det mer klint-löpning. 
Vi hade tänkt springa vidare ut mot Hallshuk men det såg ut som om det skulle bli svårt med vatten så vi valde att skära av udden och gena genom Hangvar för att tillbringa natten i Katthammarsvik istället. Det var här vi hade den Stora Camping Upplevelsen. Vi fick en mil ful-löpning på en väg men det var värt det för att ha fri tillgång till dricksvatten. 
 
Dessutom var det vackert så det räckte och blev över när vi kom ut till Bläse nästa dag. Först åt vi glass, och sedan kom vi till Stenkusten. 
Blommorna var fina men Stenkusten gjorde skäl för sitt namn. Jag ber om ursäkt för svettfläckarna på kamera-linsen. Det var kvavt och varmt och senare öste regnet ned. 
Jag blev väldigt trött och sliten den här dagen - det var svårt att hålla en bra salt- och vätske-balans i värmen. Men det kändes bättre när Torkel fixade jordgubbar i Fårösund. Det blev en till natt på camping och det sved som satan att skölja svetten ur skavsåren jag fått under dagen.  
 
Sen upptäckte vi att vi bara var 35 km från sommarstugan och bestämde oss för att ta den sista biten i ett svep. Vägvalet var lite svårare den här dagen och vi hade blandat resultat på våra försök att följa kusten även när det inte fanns någon stig. Vi klättrade över många grindar, forcerade en och annan myr och fastande i en snårig skog. 
Efter lunch, fika och bad i Valleviken kändes benen lättare, vägen var vackrare och vi hade plötsligt bara en mil kvar. 
Sen kom vi plötsligt fram och sedan dess har jag inte gjort så mycket mer än att äta. Jag moffar i mig tre portioner pasta och är hungrig igen 20 minuter senare. Den lilla stund som är däremellan ligger jag på soffan med fötterna i högläge och är väldigt nöjd med mig själv. 
 
Jag har visserligen varit ganska trött och sliten men mycket har hängt ihop med värmen snarare än konditionen. Benen känns bra även om fötterna är lite ömma och svullna. Samtidigt inser jag vilken enorm utmaning vi har framför oss. På Gotland gjorde vi 3.5 dagsturer med full packning och i fjällen kommer vi att göra det dubbla - plus en del höjdmeter dessutom. Och utan jordgubbar och glass. 
Till top